Sedan åkte vi till Jula och köpte en grill med 50% rabatt, som mest påminner om ett tåglok till utseendet. Egentligen ganska ful, men den passade bra på altanen och är smidig att använda (plus att jag var så trött på Josses tjat om en ny grill att jag gladeligen hade köpt vad som helst bara för att få lite lugn och ro).

Sedan har vi kommit fram till att vildträdgården är ett stort misslyckande, så jag köpte även en elektrisk fräs(har fortfarande mardrömar från förra våren då vi stod och grävde där för hand i flera veckor). Så nu blir det gräsmatta även i stora delar av viltträdgården, med en ganska stor lavendelrabatt längs med stengången till växthuset.

Appropå växthuset så var svärmor duktig igår. Hon gick in och plockade tomater i växthuset med dörren öppen. Då kom en vindpust som tjongade igen dörren så glaset flög omkring. Så just nu är växthuset ganska dragigt :)

I måndags hade vi det första agilityträningspasset på länge - dels för att Ascii löpt, och dels för att jag inte orkat. Pips svansjagande har tärt så hårt på mig att jag helt enkelt inte orkat med att göra något konstruktivt med dem. Men denna veckan har vi haft henne kopplad hela tiden - även inomhus - och därmed har hon itne fått möjlighet att jaga svansen, och livet har blivit drägligt igen, och orken har kommit tillbaka.

I tisdags blev det nog bara en massa Guitar Hero där jag som vanligt smiskade Josse rejält :P

I onsdags åkte vi ner till klubben för att träna, men vi hann inte mer än bygga upp banorna innan Anna ringde och berättade att kossorna nu gick på ett ställe lämpligt för vallning, så vi slängde oss i bilen och körde dit istället.

Eller rättare sagt så körde vi till deras husbygge, och sedan hittade vi inte längre. Så vi ringde till Anna, men hon hade ingen täckning ute i skogen, så jag frågade hennes man var kossorna var istället. Men p.g.a vissa dialektala skillnader så trodde han att jag frågade om var "kurserna" var. Fråga mig inte vad det var för kurs han skickade mig på, men hur som helst var det 2 mil bort längs med kostigar med högt gräs i mitten :)

Som tur är fick vi tag i Anna efter några kilometer, så vi fick köra tillbaka en bit och efter lite klyddande i skogen hittade vi till slut rätt. Då var det nästan mörkt ute, så vi hann inte med så mycket vallning. Men de sista minuterna så kändes det i varje fall som att hon tyckte det var ganska kul att fösa dem, fast hon har fortfarande inte tänt till på vallningen.

Appropå vallning... På vägen till Anna körde vi förbi en fårhage där baggen hade rymt och sprang runt på vägen. Så jag hoppade ur bilen och försökte valla tillbaka honom, men jag hade lite svårt att få honom att röra på fläsket, så jag tog ut Pip ur bilen och tänkte "nu jäklar ska här vallas".Supervallaren Pip hoppade ur bilen, gick fram till baggen, och pussade honom sedan på nosen... Jäkla grym vallhund vi har :) Men även utan Pips hjälp lyckades vi få in baggen till sina får.

På vägen hem sprang där en hare över vägen, och Ascii blev helt galen. Så Josse öppnade bildörren i framsätet, och med ett tjut hoppade Ascii fram i mitt knä och hoppade sedan över Josse med kameraväskan i knäet, och landade utanför bilen. I skuttet avrättade hon ett USB-minne, och GPSen slogs runt ett halvt varv...

I onsdags kväll ringde Anders och berättade att "stick i pälsen" (ganska kul historia bakom det smeknamnet, om än kanske inte helt rumsren) hade skadskjutit ett rådjur och behövde hjälp att spåra upp det. Under hela torsdagen ösregnade det, men Ascii är ju vältränad så det skulle ju inte vara några problem. Så jag åkte iväg med full spårutrustning, och var taggad till tusen inför Asciis första skarpa spåruppdrag. Bland det första som "stick i pälsen" sa efter att vi mött upp honom, var "nu är det nästan exakt en vecka sedan jag skjöt" (!!!). &%#!¤&#"!¤#&""#¤!&"&!¤!! Hur ska Ascii kunna spåra upp något en hel vecka efteråt? Så vi letade bara lite i skogen utan spårutrustning (såklart utan resultat då Ascii inte är tränad i sök), och sedan åkte jag & Anders istället ner till grötsjön och tränade and-stötning.

I fredags kom svärföräldrarna och åt middag, och där emellan gick vi iväg och fiskade kräftor i ett hittills obeprövat vattendrag. Vi slängde bara i 4 burar för att se om där fanns några kräftor över huvud taget, och när vi tog upp dem vid 23-tiden var där faktiskt 7 stycken, varav en som mer liknade en hummer sett till klostorleken. Så det gör vi nog om någon dag i veckan som kommer.

Denna veckan har vi haft Pip kopplad konstant, för att hindra henne från att jaga svansen, och det har funkat ganska bra. Sedan är det ju ingen långsiktig lösning, men det ger i varje fall ett tillfälligt andrum.

På lördags morgon åkte vi till Tidaholm (mellan vänern och vättern) för en tvådagars tävling. Först kom agilityklassen, och Ninni hade gjort en ganska klurig, men kul och snabb bana, som Josse lyckades ta sig runt med 0 fel på, även om det var riktigt nära disk på ett ställe. Tiden var dessutom riktigt bra, och räckte till en andraplats, vilket gav vår 6:e SM-pinne i agilityklass (vad vi nu ska med det till...).

Min hoppbana kändes faktiskt bra trots att det var Jörgen som gjort den. Men det var mer än jag som tyckte den var trevlig, och ekipage efter ekipage gick i mål med 0 fel. Så jag visste att jag itne bara var tvungen att nolla, utan dessutom gå i mål med en skaplig tid för att få den där sista SM-pinnen. Ascii var ovillig att lägga sig i starten, och när jag väl fått henne att lägga sig och gått fram för att kalla in henne, så ställde hon sig upp. När jag kommenderade henne att lägga sig ner igen, gick hon istället fram och ställde sig med nosen mitt emellan tidtagningssensorerna, och tron att hon startat tiden kombinerat med överdriven pinnkåthet, gjorde att jag startade henne därifrån, och då rev hon första hindret för hon var för nära. För övrigt gick loppet klockrent, och hade det inte varit för rivningen, hade tidenn räckt till en 2:a plats. Nu blev det istället 14:e plats.

På kvällen åkte vi in till centrum tillsammans med två andra från Nybro BK, och efter att ha åkt runt, runt, runt bestämde de sig änligen för ett ställe - en thairestaurang mitt i stan. Och där snackar vi slooooow-food. De var bara 1 person i köket och de fick in massor med avhämtnings-beställningar, så vi som satt i restaurangen nerprioriterades och fick snällt sitta där och vänta. Och vänta. Och vänta. Maten var visserligen god, men knappast värd 2 timmars väntetid...

Efter att vi kommit tillbaka till klubben gick jag runt och inspekterade Tidaholmsanstaltens små säkerhetsåtgärder (brukshundklubben låg nämligen granne med fängelset), och sedan lade vi oss med vars en hund i sovsäcken (Pip hade som vanligt lycakts välta ut sitt vatten över deras egna sovsäck). Jag hade hängt upp en liten fotogenlampa i tältet, och trots att jag ahde den på liten låga, så värmde den faktiskt upp tältet flera grader, så det var riktigt behagligt att sova i tältet trots att det inte var särskilt varmt ute - i varje fall fram tills den slocknade runt 4-5 på natten.

På morgonen ösregnade det, men när det var dags för Josse att köra hade det i varje fall lugnat ner sig något. Men Ascii tjuvstartade, skötte inte kontaktfälten och Josse lullade på planen, så de kom bara 3 hinder innan det blev disk.

Lagom till det var dags för mig att köra så slutade det regna helt, och banan kändes dessutom väldigt lätt. Men inte fan klarade jag den för det. Ascii tjuvstartade visserligen inte, men istället så lyssnade hon inte särskilt väl på planen, och hon gick förbi min axellinje flera gånger (Stooort No No så som Ascii är tränad), samtidigt som jag var lite sen och flaxig, så efter ungefär halva banan dundrade hon för långt och in i fel tunnel.

Efter att ha kört fel några gånger på vägen hem, kom vi så äntligen till Nybro, och körde direkt till brukshundklubben. Pixie (pips ena syster) skulle nämligen vara där på valpkurs, och vi tänkte att de skulle få leka. Pixie var dock inte där, så det blev lite agilityträning för Pip istället. Vi upptäckte dock ganska snabbt ett problem - nämlgen att agilityhindren är mer belönande i sig själva än någon belöning vi har. Så när vi skulle träna 2-av-2-på så vägrade hon gå ner, för då viste hon att hindret tog slut. Generellt sett verkar det vara så att godis och liknande funkar jättebra när man tränar passiva saker, som sitt och ligg. Men så fort man ska göra något aktivt, så är det aktiva så mycket bättre än våra belöningar, att det i princip blir en bestraffning att komma till oss och få godis istället för att göra den aktiva saken om och om och om igen istället - vilket hade funkat bra om hon hade fått göra som hon ville överallt, men när man ska lära in ett visst betéende exempelvis på kontaktfälten så går det inte alls, om hon vägrar omma fram till oss och få godis på den platsen där hon ska stå, och vägrar hoppa av hindret när hon får sitt "Kör"-kommando. Och skulle hon ändå hoppa av, så vänder hon direkt tillbaka för att ta hindret baklänges, istället för att ta belöningen...