 Henric Rosvall
|
Nybro, Sweden
|
Nov 30, 2009 - 11:04:08
|
|
|
Bästa Blandis!
Ag-IF har bl.a. en rankinglista över Sveriges bästa agilityhundar baserat på hur bra de presterat under året på alla klass 3-tävlingar. Så fort en hund placerar sig bland topp 10 på en klass 3-tävling, får de ett antal poäng till "Årets agilityhund"-rankinglistan baserat på placering, antal startande hundar o.s.v. Enligt det sättet att räkna är Ascii rankad som Sveriges 38:e bästa agilityhund just nu. Nu till våren kommer Ag-IF att anordna en lite annorlunda tävling, där de tre bästa från varje hundras kvalar in. Och plötsligt så rasslar det till i listorna. Delar man upp hundarna efter ras, hamnar nämligen Ascii i topp i den näst största rasgruppen - blandraserna. Om man är bäst i den näst största gruppen, så måste det ju innebära att hon är näst bäst i Sverige! :) (allt kan bevisas med statistik och falsk matematik) Tittar man i listorna, ser man också att hon är bästa jakthund - alla 37 över henne är vallhundar, varav en Kelpie, en aussie, tre belgiska vallhundar, och resten bordercollies.
Om vardagarna gullvovve, om helgerna stressmonster Under de senaste två-tre veckorna har Pip varit ensam med mig på jobb, och Ascii har varit i butiken. Detta har lett till att Pip lärt sig att inget kul händer på jobb, och därmed är hon hur lugn och fin som helst hela dagarna och ligger mest och sover. Tidigare när folk kom in på rummet så gick hon direkt upp i stress och började jaga svansen, men nu går hon istället lugnt fram till dem för att bli klappad. Det verkar dessutom hålla i sig nu när jag åter igen har båda hos mig på jobb. Sedan blir hon ju vild och skitglad så fort hon lyckas öppna dörren och smita ut ur rummet, men där finns ingen stress involverat i det, utan hon är bara en allmänt skitglad hund som passar på att göra det hon gillar bäst - terrorisera jätteschäfern :) Däremot så är hon fortfarande ett stressmonster där hemma - framför allt om helgerna. Vad man än gör där hemma, så är det bara stress, stress, stress hela tiden, och det syns på henne hur otroligt dåligt hon mår av det. Hon kan ha fått precis hur mycket eller lite aktivering som helst, det spelar ingen roll. Enda sättet att få henne att lugna ner sig, är om vi själva sitter still, eller om vi sätter in henne i hennes bur - och även då tar det en 15-60 minuter innan hon gått ner i varv. Så fort vi går eller rör oss medan hon är lös, är hon uppe i idiot-stress på några sekunder igen. Anledningen till att det blev extra jäkligt i helgen, är att Josse under julen även jobbar om helgerna. Normalt sett så är vi ju två hemma om helgerna, och då har oftast en av oss möjlighet att hela hålla ordning på Pip. Men när man är ensam hemma och har en massa saker att göra - ja, då innebär det att Pip får härja fritt, och ja jääklar vad hon har härjat i helgen... Jag var ju tvungen att både byta däck på bilen och julpynta... Och då bör det nämnas att hon redan hade fått flera timmars aktivering innan Josse var tvungen att åka till jobb... Fram tills igår hade hon förresten satt nytt rekord i rumsrenhet. 4 dagar utan minsta lilla fläck. Men igår kväll var hon inne 5 timmar i sträck samtidigt som hon stressade runt som en galning, och då gick det inte att hålla sig. Men det är ju faktiskt inte hennes fel att vi glömde att ge henne möjlighet att gå ut, bara synd att hon inte lärt sig att säga till innan. Trots gårdagens olycka, så verkar det faktiskt som att vi äntligen kommit på tricket för att snabbt lära en hund att bli rumsren. Sedan vi började köra med min "metod", så har hon på en vecka i princip blivit helt rumsren om hon bara får möjlighet att gå ut med några timmars mellanrum. Det går helt enkelt ut på att man tar en rejäl godisbit och visar den för hunden när man vet att den borde vara nödig. Sedan öppnar man dörren och låter hunden springa ut (kan kräva viss övertalning i början), medan man själv står kvar i dörröppningen. Så fort den gör ifrån sig, får den beröm och så får den komma och hämta sin godisbit i dörröppningen och gå in. Man ger helt enkelt hunden en uppgift att utföra, och det blir en tydligt gräns för VAR den ska utföra uppgiften. Med Ascii var det bara ren tur att vi upptäckte det hela, helt enkelt för att det var en kall, blöt och äcklig sommar/höst och vi inte ville gå ut genom dörren. Men så blev Ascii också rumsren jäääkligt mycket tidigare än Pip (första gången hon sa till att hon behövde gå ut, var hon bara 16 veckor gammal). Med Pip har vi tidigare istället gått ut och gått med henne i koppel, och sedan berömt när hon gjort ifrån sig på lämpliga platser, men det blir tydligen otroligt diffust (blir mer att man berömmer ATT det gör det, inte så mycket VAR de gör det), och det är först nu när vi ändrat tillvägagångssättet som hon fattat vad det är hon ska göra. Julmiddag I fredags gick bokhandeln ut på sitt traditionella julfirande, och denna gången gick vi till Larmgatan 10 - som var helt fullsatt och - skulle det visa sig - hopplöst underbemannad. Kinarestaurangen i Tidaholm är svårslagen med sina 3 timmar från att man kom dit tills man hade fått och ätit sin mat. Men dessa kommer inte långt efter. Maten var visserligen god, men vi anlände vid 19:10, och först vid 19:50-tiden fick vi våra förrätter, och varmrätten kom inte in förren klockan var över 21:00... Där snackar vi sloooow food... Den 8:e ska vi till Halltorp på vanligt julbord med OPV. Men för den som värnar om djuren blir det inte lätt med julbord. Dels har vi rapporter om vidriga förhållanden för våra blivande julskinkor, igår hade de uppe på uppdrag granskning hur den svenska ålen är utrotningshotad p.g.a. vattenkraftverken, den odlade laxen slår ut ekosystemen när de dammsuger haven efter småfisk till fiskmjöl, och jag kan slå vad om att äggen på julbordet kommer från burhöns. Tur att Halltorp är kända för sina egna sillinläggningar, för DET får man i varje fall äta :) Appropå julskinka, så var vi ute och jagade vildsvin i lördags. Hunden (som bara 8 dagar tidigare fått magen uppsprättad av en galt) fick visserligen upp två vildsvin, men de flydde över sjön till grannbyn, så det en hel dag ute i skogen sittandes på en stor sten (om svinen anfaller, tänker jag knappast stå nere på marken...) tittande på träd... Och det var ju Smålands mörka skogar, så där fanns som tur är massor med träd att titta på... Glöggprovning Om ni ser en flaska med choklad/Chili-glögg, föreslår jag att ni inte köper den. Precis som väntat var den inte särskilt god (men någon smak eller hetta av chili kände man som tur är inte av). |
|||
Kommentarer - 3
"camillas kompis" som man tydlgen heter ;) (Helen)
Jag blev tipsad av pudel-Jenny att läsa din blogg. Man var ju tydligen omnämd här. Först när jag började läsa så började jag grymta lite men det rättade till sig senare. Skulle väl inte påstå att camilla och jag tillhör den gamla bruksskolan som "piskar" sina hundar till lydnad precis. Vi sliter inte i öron eller nackskinn för det vinner man inget på mer än en stryktålig hund. Vi lägger ner hunden i allra värsta fall men eftersom xantos väger lika mycket som jag så förutsätter det ju att han "hjälper till" lite själv vilket han gör eftersom han vill visa sig undergiven för mig. Hittade honom i sängen förra veckan(o det är förbjudet utan tillåtelse) och istället för att helt enkelt hoppa ner vilket var min tanke så rullade han runt på rygg och blev inte större än en tax. Och då hade jag inte sagt nåt än. Men sen är det så att har man en hund som har funderingar om rangordning och dominans så är man ju tvungen till det själv. Ni har ju varit lyckligt förskonade från sådant med ascii. Vi tycker väl snarare att hunden ska ha respekt för sin ledare. Hunden ska aldrig veta att den är starkare, snabbare eller klokare än matte/husse. Och respekt är inget fult ord. Det är ju faktiskt jag som köper hundmaten och är ute och går i regnet även när jag är sjuk. Är det för mycket begärt att den respekterar mina önskemål ang. vad man får och inte får göra? Har man bara en stabil grund att stå på kan man ju jollra och fula sig hur mycket som helst. Men man måste ju bara ta det i rätt ordning. Först uppfostran och sen träning! Jag har ju hellre en vardagslydig och trevlig hund än en som kan koka kaffe och bre smörgåsar samtidigt som den balanserar en boll på nosen! Så lycka till med Pip och jobba på, annars kommer vi och knackar på igen med "piskan" i högsta hugg! ;) Ha det bra!
Henric R
Jag har inte skrivit att det är elakt. Bara att vi ända från början (i Emmaboda) fått LÄRA OSS att allt prat om dominans, Alfa-hanar o.s.v. kommer från den gamla skolan där man smiskade sina hundar till lydnad. Därmed är det inte sagt att det faktiskt ÄR på det sättet. Men det förklarar varför det tog så lång tid innan vi började ta till oss av vad ni sa, och började förstå vad det handlade om.
Sedan är det ju såklart mycket roligare att kunna vara glad och sprallig och köra med belöning av bra beteenden, istället för att vara helt känslokall och spela stor, stark och dominant hela tiden. Dessutom har den lilla råttan lärt sig smita undan så vi inte kan komma åt henne när hon gör fel, så er metod med att peta till henne när hon gör fel har i praktiken varit smått omöjlig att använda de senaste veckorna.
Men nu har det i varje fall gått så pass långt att hon oftast bara stressar riktigt överjäkligt när hon är inne i huset. Så den närmaste tiden tänkte jag prova att slänga in henne i hennes bur på en liten timeout så fort hon går upp i stress, så får vi se om det funkar bättre.
Helen