Den senaste tiden verkar allt som kommer i närheten av oss gå sönder.

Josses bil har två lås som på bara ett par-tre veckor blivit obrukbara, och idag vägrade dessutom bilen starta. Den är inbokad på service i Emmaboda imorgon, men eftersom den inte startar, blir det ev. till att bogsera dit den. Vi har kört in den i garaget och satt en varmluftsfläkt på motorn, så får vi se om det hjälper (samma dag som de chockhöjde elpriset över 5 ggr till 2:60... snacka om taskig timing att koppla in en 1-2 kW-värmefläkt...)

Min bil har precis varit inne på service, och samma dag som jag fick tillbaka den gick handtaget till ena bakdörren sönder, samtidigt som det i framdörren ger upp vilken dag som helst. Men efter servicen så tjuter inte generatorremmen i varje fall och den kolsvarta oljan är bytt.

Förra året började Josse göra en massa fina julgrupper, och det fortsatte hon med i år. Men i förrgår busade Ascii och Pip i soffan, och i leken tjongade Pip till julgruppen så den åkte i backen upp-och-ner.

Jag snubblade över en tråd till julbelysningen i förra veckan, så den gick sönder

Jag var och köpte två fina vinglas i förr-förra veckan, och det hann inte ens gå en vecka förren det första var krossat, och bara 15 minuter senare krossades ett andra glas... Över huvud taget så har allt som Josse hanterat som kunnat gå sönder, gått sönder. Men det beror nog i och för sig ganska mycket på nästa punkt.

Josse har alltid ont på minst 3 olika ställen varje dag. Är det inte axlarna, så är det nyckelbenen, eller knäna, eller foten, eller ryggen, eller ömma tuttar, eller ont i hårsäckarna, eller nacken, eller något annat. Finns kroppsdelen, så har hon haft ont i den. Nästan alla problemen beror dock på att hennes leder är minst sagt... flexibla. Hon kan snart försörja sig som ormmänniska. Lederna ploppar i och ur sina socklar hela tiden, och sedan blir det irriterat och svullet, så hoppar de inte tillbaka in igen, och hon blir halvt förlamad... De senaste två veckorna har det framför allt varit nyckelbenen som spökat, vilket innebär att hon i det närmaste varit förlamad varenda dag när hon kommit hem från jobb. Det blev så illa att jag gav henne en av sina julklappar i förtid - en vetekudde som man värmer i micron - och den har hjälpt en hel del, men trots det har hon ändå haft rejält ont de flesta kvällarna senaste veckorna.

Om det fortsätter så här, får jag nog önska mig lim, plastic padding, silvertejp och smärtstillande i julklapp...

Appropå julbelysning, så har jag satt nytt rekord i år. Ca 700 lampor har vi tända - bara på framsidan och kortsidan av huset :) Trädgården skiner som en mindre supernova :)

Ficktjyven Pip har förresten varit framme igen. Josse "tappade" nämligen sin plånbok två gånger inom loppet av 2 dagar, och båda gångerna var Pip närvarande. Först tappade hon den i bilen, och den återfanns på andra sidan bilen där hon inte ens varit. Hmmmm... Mystiskt. Nästan som om någon fyrbent burit dit den...

Dagen därefter hittade en någon hennes plånbok på ICA:s parkering efter att vi varit där och handlat, och just på parkeringen hoppade Pip upp på henne för att hälsa. Eller var det något annat hon hade för sig? Hmmmmm....

De senaste 15 åren har ingen av oss tappat plånboken, men sedan Pip kom hit har plånböckerna försvunnit vid 4-5 tillfällen på bara några månader. Olyckligt sammanträffande, eller fick plånböckerna kanske lite hjälp att försvinna? Oavsett, så är det alltid skönt att skylla på någon när saker och ting går fel, så vi kan väl i varje fall säga att Pip är en liten ficktjyv.

Sedan i fredags står där en 25-liters behållare och bubblar i köket. Dags för ännu en sats hembrännt vin. Var på tok för länge sedan senast. Första dagen hade jag dock lite för mycket vatten i jäsröret (vattenlåset som ser till att luft inte kommer in), så när det bubblade i röret lät det precis som när Ascii klöks precis innan hon ska spy. Så den första natten vaknade vi nog minst 20 gånger vardera, och var nära att slänga ut Ascii genom ytterdörren varenda gång :) Det är ganska ofta som hon sätter i sig ben och annat skit hon hitta ri skogen, som sedan kommer upp igen. Så man har ju fått stålmannen-reflexer så fort man hör hulkande från henne, och nu är det svårt att låta bli att reagera.

Jahapp, nu måste jag sluta, för jag måste ner och klä av Josse. Och nä, det är inte alls så kul som det låter. När hon inte kan lyfta armarna, är det svårt att ta av sig tröjor själv...