Inatt sjönk husets värde med en 150 000 kr. Vi bor nämligen just nu närmaste granne med ett kalhygge. Kommunen har länge haft planer på att bygga ett nytt bostadsområde precis bakom oss, men planerna sköts upp i och med finanskrisen, plus att alla i kvarteret protesterat eftersom det innebär en värdeminskning av våra hus, plus att vi köpte husen för att bo granne med skogen - inte fler människor. Men inatt när alla låg och sov, passade de på att skövla skogen, så nu verkar det dessvärre som att de bestämt sig för att det är dags att genomföra sina planer. Så nu är stora delar av skogen som vi rastat hundarna i nästan varenda dag, borta. De har skövlat ända från vårt hus bort till ängen :( Enda fördelen är väl att vi får mer morgonsol nu när granarna är borta.

Medan Ascii mest tycker om oss för att vi ger henne korv, så tycker Pip om oss för de vi är på insidan. Det låter kanske fint och trevligt, men dessvärre visar hon det på ett lite udda sätt. De senaste dagarna har hon sprungit in på toaletten och hämtat toaborsten, som hon sedan använt som leksak och tuggben... I tygsoffan... Igår lyckades hon t.o.m. tugga sönder den så mycket innan jag hann upptäcka det, att vi är i behov av en ny toaborste. Denna gången ska den vara gjord i stål...

Pip har skaffat en egen skrivarserver - en sådan som man kopplar in sin USB-skrivare i, och sedan en sladd till nätverket, så blir skrivaren plötsligt en nätverksskrivare. Butiken hade nämligen behov av att skriva ut till samma skrivare från flera olika datorer, och utdelningen från datorn den satt inkopplad i strulade hela tiden. Så jag köpte en skrivarserver till butiken, och där hemma funkade den bra. Den fungerade även bra när man kopplade in den direkt i butikens router. Men däremot vägrade det det funka när vi kopplade in den i hubben inne på kontoret där den skulle stå, och vad vi än gjorde så gick det inte att få kontakt med den. Så jag skulle lämna tillbaka den på NetOnNet dagen efter, och la därför lådan med skrivarservern vid dörren så jag inte skulle glömma den. En timme senare hörde man ritsch, scraaatch från området vid dörren, men det var inget vi reagerade särskilt mycket på. Pip brukar nämligen roa sig om kvällarna med att slita sönder pizzakartongerna som vi tänder spisen med. Men efter ett tag vände jag på huvudet, och då höll Pip på för fullt med att slita sönder kartongen till skrivarservern. Det gjorde såklart att vi inte kunde lämna tillbaka den, så nu har jag köpt en skrivarserver åt Pip av butiken...

Ascii började förresten löpa i förrgår, och vi trodde att Pip skulle sätta igång samtidigt, men icke...

Den senaste tiden har det varit helt omöjligt att gå ut och gå med Ascii lös. Var vi än är, rusar hon iväg till något ställe där det luktar lite mat, och sedan vägrar hon komma oavsett vad man gör. Det är först när man är en 5 meter från henne och använder det skarpaste inkallnings-kommandot vi har, som hon så sakteligen kommer lunkande med nosen i backen. Skulle man dessutom råka gå förbi ett ställe där det luktar gott, så stannar hon där, och skiter fullständigt i att vi försvinner långt bort. Hon står där lugnt och fint och fortsätter nosa tills vi kommer tillbaka och hämtar henne. Jag misstänker att det beror på två saker - de senaste månaderna har vi haft sådant fokus på Pip att vi inte orkat med att träna med Ascii som vi brukar och därmed har vi tappat lite kontakt med henne, men framför allt har vi bytt till ett annat torrfoder som ger mycket mer energi per volymenhet, så magen blir helt enkelt aldrig särskilt full. Lägg ihop 75% labbe med konstant halvtom mage, så har ni en styck extremt matfixerad hund... Så nu tänkte jag att jag ska köpa en ång-popcorns-poppare. Hundar kan nämligen inte ta till sig näringen i majs, så popcorn är en perfekt bukfylla. Om jag känner Ascii rätt, kommer hon snabbt att lära sig hur man sätter på den där apparaten, och sedan kommer hon sitta vid den hela dagarna och bara mumsa popcorn... Dessvärre är popcornmaskinen slut överallt där jag vet att de har haft den, så Ascii får nog ge sig till tåls ett tag till.